Jag kom bara halvvägs sist. Tillåt mig därför att gå in ytterligare på min karriär inom fönsterputs. Denna gång om det som faktiskt var just en karriär och inte bara en hobby. För er som missade förra veckans inlägg kommer här en liten sammanfattning:

När jag var 10 år hade jag inga pengar. Pengarna jag fick veckovis gick åt på hockeykort och jag var tvungen att hitta ett sätt att tjäna egna. Det blev fönsterputs. Behovet uppstod hemma och jag såg min chans då jag överhörde ett samtal mellan mina föräldrar. Fönsterputs behövdes men ingen av dem ville genomföra den. Det ville jag. Mot betalning, förstås.

Det blev sedan mitt jobb en gång om året. Ja, hemma hos oss alltså. Sedan började jag också arbeta med fönsterputs hos grannarna, hos moster, hos farmor och hos mormor och morfar. Jag var faktiskt helt grym på fönsterputs under ett par år i 90-talets början. Sedan la jag torkandet på hyllan i 6 år innan jag tog upp det igen.

Den där gången hade jag slutat gymnasiet och hade ingen som helst jävla aning om vad jag ville göra. Jag kunde inte för mitt liv lista ut vad jag var bra på eller vad jag kunde. En kompis efter den andra fick arbeten, men inte jag. Jag gick mina föräldrar på nerverna och de lät berätta att jag snart var tvungen att betala hyra. Fönsterputs kom då som ett brev på posten när jag läste på en site för jobb. De sökte personal till ett företag inne i stan. Helst såg företaget att man hade tidigare erfarenhet av fönsterputs. Och det hade ju jag!

Jag kastade mig på tangenterna och snickrade ihop ett personligt brev som jag antar var alldeles uselt. Men vad gör väl det? Jag fick jobbet! Efter sex hela år utan fönsterputs skulle jag nu ta på mig handskarna igen. Det var mitt första jobb och jag kände mig stolt som en tupp när jag fick berätta det för föräldrarna. ”Jag visste att du hade det i det!” skrek pappa och ruskade mig i huvudet. Det kan tyckas vara en ganska överdriven reaktion på infon om att deras barn fått sommarjobb inom fönsterputs. Men jag kan förstå honom. Vi gick varandra på tårna ordentligt innan jobbet kom. Jag som arbetslös och han som pensionär. Dessutom med olika åsikter om vad som skulle visas på teven.

Så gick det till när jag gick in i min andra period med fönsterputs i livet. Denna tid varade så länge som fem år innan jag valde att hoppa på studier.