När jag började med marknadsundersökning

Vi fortsätter där jag lämnade er sist. Tack vare ert stora intresse för mitt förflutna fortsätter nu historien om mitt liv. Jag landade senast i tiden under vilken jag arbetade med marknadsundersökning. När vi sa hej då hade jag precis sagt hej till min nya arbetsplats, där jag skulle komma att jobba med marknadsundersökning i hela 4 år. Jag tycker att vi tar vid just där.

  • ”Välkommen! Här är…” sa det som skulle visa sig vara min högsta chef då han presenterade mig för alla kollegor.

Det slog mig att alla jag hälsade på såg väldigt vänliga ut. Eller, alla förutom en person såg väldigt vänliga ut. Det visade sig sedan att den som jag tyckte såg lite tjurig ut skulle sluta samma dag. Kanske ersatte jag honom, jag vet inte. Marknadsundersökning gav mig i alla fall ett fint första intryck. Jag såg fram emot att lära känna de här individerna redan när jag såg dem första gången.

Fortsatte gjorde vi, in genom köket och mot avdelningen där de som ringde om marknadsundersökning satt. Vi gick in i rummet och där satt ytterligare en grupp unga, trevliga personer. Jag kände verkligen att jag hade hamnat rätt. Till höger om dörren stod den enda tomma stolen och jag förstod direkt att det var där jag skulle sitta. ”Här ska du sitta!” sa chefen och bekräftade min magkänsla.

Det första jag fick göra under dagen var att gå upplärning. Jag skulle lyssna på någon som jobbat med marknadsundersökning länge. Någon som visste vad hen gjorde. Jag fick lyssna på samtal från Elisabeth. Elisabeth hade nämligen varit på företaget i närmare 10 år. Marknadsundersökning var hennes grej. Det var det hon brann för. Ja, och att prata med folk då naturligtvis. Jag tyckte väldigt mycket om henne redan första gången vi hälsade. Ett återkommande tema för denna arbetsplats.

Efter en förmiddag av marknadsundersökning var mitt huvud fullt, min mage tom och jag var taggad på att prata med mina nya kollegor. Ja, alltså tala om något annat än artighetsfraser och jobb. Jag slog mig ner bredvid en tjej som visade sig heta Tina och vi pratade över hela lunchen. Hon åt falukorvslåda och jag åt en smörgås. Mitt norska arv har tagit sig ända ner i lunchlådan. Där äter alla smörgås nämligen.

Det var en mycket trevlig förmiddag och en ännu trevligare eftermiddag. När jag tog mig hem hade jag ett leende på läpparna. Tänk att marknadsundersökning skulle kännas så rätt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.